systergrus

Badkar, rödvin och Mad Men.

Tänkte dyka ner och simma till andra sidan världen.

Där kanske det finns en bättre plats för en sån som jag, eller så stannar jag kvar i limbo med alla andra dårar i mitt solsystem.

Engagemang för min planerade flykt rinner i blodet, men kan inte låsa dörren efter mig när du fortfarande ligger i min säng och tror att du är trygg där.

Jag kan inte stänga in dig, du kan inte tillhöra tomrummet jag andas i.

Solvarma händer, doften av kaffe lägras i ytan av min lägenhet.

Det kan få dansa här en timme till, den kan få spinna som en boll i min sfär och bli en del av dagens onyktra tillstånd.

 

Vad jag skulle offra för att få bo i din mun och dina andetag.

Vad jag skulle ge för att få kyssa dina tankar idag.

Jag tänker på dig när vem som helst rör vid mig, men jag kan helt enkelt inte säga nej.

Skulle jag kunna få hålla din mun en sekund, kan du bara vara nära en stund.

Kommer aldrig kunna hindra mig själv från att sakna dina händer,

 

När du kommer nära, blir jag upp och ner, in och ut, avig, tvär, fel och dubbelknut.

Upp i luften, ner i marken, fastnar mellan ett och noll,

försvinner bland pappersarken, men pennan har tappat all kontroll.

Vad jag än väljer att skriva spelar inte längre någon roll.

 

Jag skulle kalla dig vacker, om jag fick vara någon annan än den jag är.

Sitter brevid och känner din hand mot min, känner du det också?

Jag vill röra dig, rör vid mig, rör mig.

Jag tror att jag faller, över koppartaken, under broar av människors giriga händer.

 

Lyssnar på The Rolling Stones och tittar ut genom smutsiga rutor, på en smutsig värld.

Förhatliga måsar luftglider där ute och våldtar den vackra tystande med sina hesa skrik,

ge mig en slangbella så skulle jag äntligen få ro.

Allt är ditt fel, ställer om siktet till punkten mellan dina ögon, samtidigt som du skjuter av en salva mot Solar Plexus tills jag helt tappar förmågan att stå upp.

 

Slagen till marken.