systergrus

Vilka händer jag än låter röra min kropp, kommer aldrig beröra mitt sinne som dina gör.
Du får aldrig någonsin tro att du är vem som helst, du får aldrig tro att jag ångrar dig.
Du är så mycket mer än bara någon , du är någon som är otroligt viktig för mig.

Pojken är en betongblomma ♥
Du är sällsynt och fridlyst i en värld som oftast bara tar,
där plockar du upp mig och ger mig tillbaka.

Tack för vintern, du gjorde den varm.

Dubbel aj.

 

Tacksam för sanningar men dom gör inte mindre ont från dig än från någon annan.

Vad gör man när det vattentäta plåstret trillar av och såret under inte har läkt än?

Tanken var att låta dig sitta på tills jag äntligen kunde sluta vara platt och bli tredimensionell som resten av mänskligheten igen.

Mycket möjligt att jag kräver mer än du har förstånd till att ge.

Blev du resistant mot min hud helt plötsligt?

Vi är idioter båda två, härligt mycket idioter i en värld som är skrämmande snedvriden.

Trodde jag betydde mer än så, vad uppenbart naken och dum jag känner mig nu.

 

Det är lycka att lägga tankar på papper, olycka att man behöver göra det för att må bättre, vilken härlig dubbelmoral du fostrat i din ”empati” för någon du ”tycker om”.

 

Dance with me, into the colors of the dusk.

Blåser ut i rymden som ett nermalet skelett.

I wanna do real bad things to you ( i dubbel bemärkelse )

Du kan ju fundera över vad det betyder när du sitter i taxin påväg hem.

 

Jag är faktiskt ingen trasdocka du kan slänga bort när du lekt färdigt.

 

Tillåter mig själv att vara aningen bitter idag, tillåter mig själv att förstora upp mina känslor till svällande vätebomber.

Världen går inte under, jag gråter mest för att må bättre, du är inte skyldig mig något alls.

Du kommer aldrig ha ansvar för mina känslor, jag skulle aldrig låta dig ha det.

Realiteten är att vi kommer från två olika världar, som krockar likt radiobilar på Gröna Lund.

Lät nog mig själv försvinna lite väl mycket i det där vaccumet vi byggde runt oss i mitt sovrum.

Bubblor spricker, och det får dom göra, jag var bara inte beredd på att höra en sak, och sen bli behandlad på ett annat sätt.

 

Du måste sluta säga att du tycker om mig,att du inte vill sluta träffa mig,att du saknar min kropp,att du aldrig vill såra mig, att jag börjar bli en större del i ditt liv.

You keep thinkin' that you´ll never get burnt.
Ha! I just found me a brand new box of matches – Nancy Sinatra

 

När jag känner mig gammal vill jag dricka av din ungdom.

Sweet twisted sunday, come visit me again,

you make my blood drip louder than the beat of a thousand drums.

Boom boom boom, schhhhhh, prata inte, känn mig istället.

Hand mot hud är allt som spelar någon roll.

 

Slösa inte bort mig, för då kanske jag aldrig vill bli hittad igen.

Jag vill sitta i ditt sinne och se dina tankar bygga slott av glasspinnar.

 

Jag vill trampa sönder dina sandslott och skrika att det ändå inte är någon som vill bo där.

 

Jag vill blåsa bort dina luftslott tills dom hamnar ovanför molnen där jag slipper se dom.

 

Jag vill sätta eld på ditt slott av trä du byggt i din förbannade skog i utmarken.

Vad var det för fel på vår lägenhet? Jag vet att det inte är något slott men det var vårt hem.

Vi byggdes där inne, vi älskade varandra innanför dom fula tapeterna, min mage pirrade till varenda gång du vred om nycklen i låset och steg in på hallmattan.

Vårt samlade skräp blev vänner med varandra i hyllorna och mina böcker saknar ryggarna på dina böcker, mina växter skrattar åt min ensamhet nu, hånar och föraktar mig när jag försöker vattna dom till liv, jag tycks döda allt jag kommer nära.

 

Singel malt älskar med min strupe och våldtar min lever.

Men det är något härligt förtrollande när kroppen blir tuktad av alkohol.

• Du kanske borde dricka lite mindre?

• Du kanske borde sluta bry dig så jävla mycket om vad jag gör.

Du har själv fråntagit dig rätten att ha en åsikt om hur jag lever mitt liv.

Du kallar det ”att bry sig om”, jag kallar det skenhelighet, ska du börja bry dig nu?

Det vore en hel livstid försent isåfall.

 

För övrigt så kräkte jag ut mitt hjärta i vasken igår, sen spolade jag ner det med efterdyningarna av vårt förhållande, det dansade ner i avloppet med kaffesump och brödsmulor.

Där mitt hjärta har suttit vilar nu en ganska vacker tystnad, inget tick tack, inget dunk dunk.

Bara ett ihärdigt surr av vinden när den blåser rakt genom alla mina känslor.

 

Vet inte riktigt när det hände, men en del av dig har krälat in i min ryggrad och fastnat där.

Jag är rädd att kroppen kollapsar om jag sliter ut dig helt.

 

Hela världen badar i plast och fåglarna simmar i olja, snart är vi alla döda iallafall.

Du springer runt där uppe i huvudet och välter alla mina tankar.

Oförskämda barnunge, tur för dig att jag tycker om din närvaro annars hade jag viftat bort dig som en störig fluga.

Drakar måste lära sig att titta till höger och vänster innan dom sprutar eld, annars kan någon komma i deras väg och bli dödligt bränd.

 

Nu hamnade snusen sådär snett att den halkar runt som en spottloska under läppen, förjävligt när det händer, jag skyller allt på Sveriges vidriga kyla, den tar mina fingrar och gör kalla stumpar av rörelseförmågan att sikta rätt.

 

Idag låg vi på soffan och höll om varandra, det kändes bekant men surrealistiskt.

Pratade politik, uppväxt och allmänhetens oförmåga att hjälpa varandra.

Du höll min hand som du brukar, du klagade lite på att jag inte äter ordentligt, gav min rumpa komplimanger tills jag blev generad, sen åt du upp mitt naturgodis utan att blinka.

Vildängel - 97
- När jag var liten, så hade jag en far.
Det kanske låter obetydligt för er men, han tog min kärlek, och märkte det inte.
Nu så får jag en cykel, men inget förlåt.

jag är samhällets dvärg, en känslomässigt stympad individ.
jag är själsligt förkrymt, en dvärg med tankar utan liv.

Vem vill se mina tårar, vem kan se att jag finns.
vem kan känna min smärta, vem vill bli älskad av mig

Vem kan förstå mitt kaos, vem kan se mig här.
vem kan göra mig duglig, när de enda de vill ha är en dvärg.

Diaboliskt ler du när du pratar.

Din röst gör ont i mina öron, Dricker ett glas till för att sluta tänka.

Det hjälper inte.

Dricker två glas till för att kunna somna.

Deckar med kläderna på framför Mad Men.

Drömmer att jag lever på 60-talets Manhattan och snurrar runt med ett glas Dry Martini i handen.

Dvalan blir kortvarig, vaknar med ett ryck och feberhettan springer i blodet.

Döljer min ångest under Duntäcket och sparkar av byxorna.

Duns, Dom hamnar på golvet.

Dårarna i mitt huvud Dansar till takten av tankarnas hysteriska tickande.

Djävulen är full i fan under mitt skinn.

Defensivt försöker jag Dra mig tillbaka till tryggheten.

Dagens positiva energi rinner ut genom mina fingrar och lämnar mig kallsvettig och tom.

Dödar allt jag byggt upp för att överleva.

Defekt som jag är kan jag inte sluta tänka på dig.

Dina händer Driver mig till vansinne, och jag älskar det.

Dom rör allt jag vill känna.

Dom hittar allt jag tycker om.

Du och jag är något sällsamt njutningsfyllt när Dagen blir natt, när natt blir morgon.

Då får Du komma in i mig hur mycket Du vill, Då får du Droga mig med Din kropp.

Dragningskraften till Dig är starkare än mitt förstånd.

Debatterar fram och tillbaka i mitt huvud om jag gör rätt eller fel, eller om jag ens bryr mig.

De facto gör du mig glad, på alla tungomål i världen.

Definierad av mina val så får jag väl låta mig vara vad jag är helt enkelt.

Dödligt förtrollad av din närhet.

Dekorera mig med din kropp är du vänlig, låt mig försvinna under din tyngd.

Dekadens blir Dagens Dårskap när vi sover bort morgonsolen, vill ligga bredvid dig om jag får.

Delikat smakar dina läppar i mitt söndags Delirium, Dom lever mot min hud.

Desarmera mig snälla.

Desperat vill jag ha mer och mer tills jag blir fylld av Dig.

Diagnosen blir utan tvekan fastställd som – överdosering av habegäret efter Dig.

Diagonalt vill jag ha dig i min säng, Där hörn möter hörn tills vi blir en kvadrat.

Disciplinera mig tills jag slutar agera som ett girigt barn, även om du inte är mer än en pojke.

Distansen till verkligheten växer varje gång vi ses.

Distraherad av hur det känns när Du kommer in i mig gör att inget annat spelar någon roll.

Dränerar tankarna från huvudet genom venerna tills blodet blir trögflytande.

Dynamiskt skriker huden när du rör den.

Domesticerad av min egen sexualitet, låter den äga mig just nu, inget annat har ju fungerat.

 

Ett glas singel malt till sen är det dags för sömn.

Han står med sitt huvud i sina händer, är det meningen att jag ska trösta honom?

Utan systrar i mitt liv hade jag gått under i mitt eget förvirrade tillstånd.

Ni är som kompasser i mörkret jag väver runt mig själv.

 

Jag har en kompis som är precis som jag, men helt olik mig.

Jag älskar att vi är samma skrot och korn, lika lappade båda två, någonstans syddes vi ihop och vi kommer alltid vara ett lapptäcke tillsammans.

För på min soffa har vi funnit en fristad där ingen kan röra oss.

Jag älskar dig Linn.

Jag älskar att du förstår mitt kaos, och jag älskar att du gör mitt kaos vackert.

 

Jag har en kompis som är precis som jag, och helt lik mig på alla sätt som är möjligt.

När jag tittar på henne så tittar jag mig i en spegel, vi är både vackra och fula på samma gång.

När tårarna rinner så rinner mascaran, skit i det, vi köper en ny mascara och dricker ett glas rödvin.

När alla säger att vi ska ta det lugnt slår vi bakut och sparkar ännu mer med ärrade lemmar och ärrade hjärtan för det är så vi fungerar, säg vad jag inte borde göra så gör jag det, tusen gånger om.

Jag älskar dig Elsa, för att du är jag.

 

Jag har en kompis som aldrig varit som mig, inte ens i närheten.

Vi är som nord och syd.

Men hennes värme har alltid övermannat min kyla med någon sorts magisk hetta.

Hon smälter något hårt i mitt hjärta och ger mig skratt när ordet lycka känns vulgärt i min mun.

Vilken botten jag än stått på, vilken mur jag än byggt kan själva tanken på hennes röst dra mig till verkligheten och ge mig den trygghet jag alltid suktat efter.

Jag vet i min ryggrad att hon alltid kommer vara där för mig, när som helst, vad som än händer.

Jag älskar dig Angelica, min kärlek till dig föddes för 19 år sen, den föddes ur den enkla sanningen att du alltid har älskat mig också,vi har sett det trasiga och det vackra tillsammans.

Jag vet hur det känns när dina fingrar torkar mina tårar och tvärtom.

Utan dig hade jag varit halv, eller ingenting.

 

Jag är helt enkelt tacksam, dessa tre är toppen på mitt isberg, men jag är större än mount everest, vilket berättar för mig hur fruktansvärt många underbara vänner jag har.

Ni är guld värda allihop, och jag är inget utan er.

Det gör så ont i min kropp att jag inte vet vart det gör mest ont, i själen kanske.

 

Låt mig känna stenarna under mina fötter när jag vänder och går mot ett annat håll än ditt.

Låt mig höra hur stenarna faller från dina händer när du släpper taget.

Låt mig gå nu, stenarna du kastar kommer ändå aldrig nå min rygg.

 

I'm down, down, down.

Så mycket längre ner än du är villig att böja dina knän.

Tro på vad du ser, dina ögon vet mer.

Det kanske gör ont, men det är tyvärr så det funkar.

 

Du släppte taget på min hand och blev förvånad när jag sa att du inte höll den längre.

Så lätt var det att lämna mig i korsningen, strunt samma att alla lampor blinkar grönt och att jag numera är färgad av bildäck, och platt som nylagd asfalt.

 

Rödvinslyrik, som du tillhör mig, som jag älskar dig.

Det strukturerade kaoset rider mig inatt, kan inte påstå att jag någonsin ogillat när det hälsar på.

 

Låt mig bara vara lugn.

Låt mig bara vara lagom mycket skadad och förvirrad.

Låt mig vara det där svarta hålet du vill drunkna i, låt dina fötter fastna i min kvicksand.

Du vet att du vill.

 

I'm down, down, down.

Varför tittar du bara på mig? Plocka upp mig istället.

Jag försöker vara tillgänglig när det krävs av mig,

 

Du rör mig när jag har ont, jag vet att jag tillåter dig men det förändrar inget.

Du kanske bara råkar vara den jag pekade ut i en mängd av människor, slumpen lät dig sova i min säng och jag lät dig göra mig nöjd.

Jag låter dig spela rollen min imaginära teater behöver mitt i sorgen.

Jag kan vara henne, och du kan vara honom, Tillsammans kan vi vara dom.

Det behöver inte nödvändigtvis betyda att vi existerar på riktigt.

Eller att vi ens är något annat än påhittat när realiteten väcker oss på morgonen.

Vi kan sova bort söndagen och glömma att måndagen föder nya funderingar.

Benen darrar lika okontrollerat som tankarna skriker, ge mig mer, jag behöver alltid mer.

Det är något med dig som gör mig fullkomligt nöjd, därför kräver min kropp allt jag kan få tills vi stupar och jag blir äntligen så tom på känslor att sömnen kommer naturligt.

Det är därför jag tycker så mycket om dig, på grund av vad du ger mig, du skänker mig sömn.

 

Det bästa som hänt Sverige är den sexuella frigörelsen.

Vad vore vi utan den.

 

Det är något med din röst som lockar fram all djävulskap jag trodde försvunnit.

Det är något med dina händer som lockar fram all njutning jag hade glömt bort.

 

Om jag var ett papper igår, så är jag en tung sten idag.

 

Min absoluta favorit bok när jag växte upp var ”prinsessa söker drake”.

En obstinat mörkhårig hona som vägrar bli som alla andra, åt helvete med prinsen, åt helvete med allt en kvinna förväntas vara, åt helvete med vett och etikett, jag ska lära mig trolla!

Prinsessan Cimorene gav mig hopp om att jag en dag också skulle vara sådär självständig, fräsa, skrika och vråla – Åt helvete med allt!

Jag behöver ingen prins som lovar mig guld och gröna skogar, jag behöver bara en drake som gör mig glad, en drake som vill ut på äventyr då och då.

 

En dvärg blir väldigt lätt liten och ensam på jorden,

Då behöver hon en Drake ♥

RETRIEVE

 

Gjutaregatan.

Jag föredrar kaffegrädde framför mjölk, då smakar det lite mer som i pappas kök på 80-talet, kryper upp i hans knä, det stora mörka skägget kliar på kinden och det har fastnat smulor från farmors gaffelkakor i stråna.

Första gången jag hörde ordet kalkon var i pappas kök, han sa att det var en fågel och visade mig en bild, jag började skratta så hysteriskt att fantan jag smusslat till mig sprutade ur näsan över bordet.

Jag var stensäker på att han ljög, det var den konstigaste fågel jag någonsin sett.

 

Min mor har alltid sagt att det enda jag har ärvt från min far är hans minne, vi glömmer inget.

Hela min uppväxt var elefanten mitt favorit djur, har kommit på i vuxen ålder anledningen till mitt elefant behov, dom sägs komma ihåg allt, så när mamma liknade mig vid pappa och använde frasen ”ni har minne som en elefant båda två” så förkroppsligade hon hela min saknad efter honom till en känsla jag kunde behärska.

Elefanten blev vad vi hade gemensamt, och jag höll fast vid det som en docka under armen.

 

Tungsinnet kom inatt, det var ett tag sen det hälsade på.

Jag har varit ledsen till och från, vänt på botten, känt hur allt är meningslöst, men det är känslor jag ändå kunnat kontrollera till den grad att jag kan vara människa bland människor.

Men tungsinnet, det är en helt annan historia, med en dragningskraft inget förstånd kan värja sig mot, det skär och skriker i den lilla vettiga delen av hjärnan som har överlevt alla krig.

Den sista kraften man kämpat för att behålla rymmer så långt in i kroppen att själen tappar taget.

Idag är jag en vikt papperslapp, och du är en sax.

 

Jag har tre pappor.

En genom blod.

En genom uppväxt.

En genom nutid.

Jag älskar dom alla på olika sätt.

 

Skiffergatan.

Ett minne från ett helt annat kök när jag var liten -Kom nu og spise morgenmad unge.

När han väl blev arg, så blev han verkligen jätte arg, då fick man flytta sig.

Hans förståeliga misstänksamhet mot mig när jag blev för tyst vad välgrundad.

Det började på Olympia när jag var fem år gammal och hittade min brors tändstickor.

Det spred sig lite för fort och jag kunde inte hantera lågorna som rasande sprang mot taket.

Mamma diskar, rycker henne lite försiktigt i förklädet - mamma, det brinner i sovrummet.

Resten av dagen spenderade jag i hörnet av rummet med händerna för öronen när alla jag levde med i omgångar skrek på mig över vad jag gjort.

Detta var min debut som framtida pyroman, det blev en del andra ting som fick sätta livet till innan jag insåg att det var fel att tända eld på allt man såg.

I dag vågar jag inte ens ha ljus i lägenheten, det är något med lågan som förtrollar mig.

Min danska varg till styvfar är sjuk i dag, han har cancer, han har inte varit i mitt liv sen jag fyllde 11 och mamma flyttade mig och mina bröder till Lantmannagatan.

Jag har både saknat honom och varit arg på honom för att han inte tvingade mig att vara kvar i hans liv, jag kände att han gav upp mig, hans nya flickvän tyckte att jag var för lik min mamma så då förlorade jag min rätt att träffa honom, jag förlorade rätten till den man som jag bott med sen -85.

Han lärde mig sitta på toaletten själv, hur man fångade krabbor, hur man gör en slangbella av en trädklyka, och han köpte mig min första kanin Pelle och byggde en bur till honom i trädgården.

Han lät mig välja en tapet fylld med rosa elefanter till mitt flickrum, han letade upp röksvampar bakom granar och lät mig stampa på dom, och viktigast av allt, han tröstade mig när jag grät.

DET GÖR ONT NÄR DU LÄMNAR MIG.

det gör ont när du går.

 

Storgatan, Vattugatan och Fredsgatan.

Min nutida styvfar är fantastisk, han har aldrig försökt att vara något annat än min vän och jag älskar honom för det.

Jag va ändå för gammal för att släppa in en ”pappa” till när han kom in i mitt liv, men vänner har jag alltid plats för, och han är en vettig tillgång i den skruvade Sandner klanen.

Han är lugn när alla andra ramlar runt, En stadig fast punkt i stormens öga.

Så han låter mig vara vad jag är och jag är glad att han finns i mitt liv.

 

Och bakom alla män står en stark, vacker kvinna,

min förebild, hjälte och roten till allt jag är och vill vara.

Men det skulle krävas en hel regnskog av papper för att kunna förklara med rättvisa hur fantastisk hon är, och hur mycket jag värdesätter henne, hur mycket jag älskar henne.

 

MIN MAMMA ♥

Method to my madness ♥

 

Skuggan av du och jag står på vägen utanför mitt fönster och hatar mig.

 

Ett skrik som ekar flera timmar från mitt eget fyller mitt huvud, befinner sig så långt borta att jag inte kan nudda det, En tung suck kryper in genom min vidöppna mun och ner i mina lungor.

Hör ekon från förr, en röst som minner om liv, en doft som påminner om sorg.

Känslan av hud under min hand, Vemod i mitt huvud.

Trötthet av att inte orka resa sig upp, inget kvar att leva för, så varför då leva?

Tränger djupare in under mitt skinn, som nålar under min hud.

Du blåste liv i mitt blod.

I varje möbel ekar ditt och mitt skratt som om det blivit en del av inredningen, och jag glömmer aldrig hur våra drömmar försvann under våra röda lakan.

Din röst ligger kvar i min trumhinna för att jag aldrig ska få glömma hur den kunde tala mig varm, tala mig älskad.

Din röst som så många gånger tidigare har kittlat min hud, dina andetag som skrev ord i min nacke, dina fingertoppar som skrapade en sargad kropp, plötsligt stannade upp och glömde bort sig i ett hav av skinn, Dina läppar som log mot min mage.

Din hand runt mitt bröst har lämnat spår av ensamhet.

Aldrig vakna upp, aldrig våga somna.

 

Det är halt på vägarna så kör försiktigt är du snäll, ditt liv är fortfarande det bästa jag vet.

 

I wanna be better than oxygen
So you can breathe when you're drowning and weak in the knees / Willy Mason

När jag inte kan ha dig här, blir världen ganska ordinär.

 

Cuz we're ordinary people
Maybe we should take it slow / John Legend

Att vara objektiv är inte alltid helt enkelt.

Idag mer än någonsin är jag trött på människor utan egna intressen, vad har jag gjort er?

When you came in the air went out.
And every shadow filled up with doubt.
I don't know who you think you are,
But before the night is through,
I wanna do real bad things with you / Jace Everett

Vad skulle jag göra utan musiken, och vem skulle jag vara?

Den definierar allt jag är och håller mitt blod flytande, min hjärna tänkande och mitt hjärta bultande.

Jag kommer nog låta det gå iallafall en vecka innan jag slår upp det röda sträva igen,

man bör inte överdosera det man älskar, för mycket av det goda tippar bägaren och man rinner ut på den smutsiga asfalten som en spottloska.

Gårdagens drickande var helt enkelt orutinerat, men fantastiskt roligt.

Jag värdesätter verkligen den innersta krets av människor jag samlat runt mig, Dom värmer i kylan och får mig att le när jag känner mig blå, dom ger mig färg när jag känner mig grå.

Clever Evil Mind, visste inte du hade det i dig, bra, nu vet jag.

Våra läppar passar liksom ihop på det där magiska - "snälla kyss mig igen" sättet!

i don't care if monday's blue
tuesday's grey and wednesday too
thursday i don't care about you
it's friday i'm in love

i don't care if mondays black
tuesday wednesday heart attack
thursday never looking back
it's friday i'm in love / The Cure

 

 

Det är fortfarande ingen ordning på mina papper ♥

 

Jag ser fram mot tystnad, fullkomlig jävla tystnad.

När min lägenhet är klar ska jag stänga in mig flera dagar i sträck med en flaska Famous Grouse och alla mina böcker av Bodil Malmsten, jag ska frossa i mig hennes ord om livet och önska att jag kommer va som hon när jag fyller 60.

 

Hör bara hur ditt hjärta bultar i mig ♥

 

Idag gjorde du mig besviken, riktigt besviken, jag blir inte förvånad men är ändå förvånad.

Hur kan jag hela tiden glömma bort dina dåliga sidor.

Och hur kan jag glömma bort hur ont det gör när jag kommer ihåg dom igen?

 

Kom och hälsa på mig om tusen år ♥

 

Då är vi båda döda och allt vi sagt varandra spelar ingen roll längre.

Och snälla, kan du bara vara tyst, kan du bara för en gång skull vara helt tyst.

Kan du bara glömma bort mig, tänk att jag helt enkelt inte finns längre.

 

Jag skulle kunna döda för ett glas rödvin just nu!

 

TYST.Tyst.TYST.Tyst.TYST.Tyst.TYST.Tyst.TYST.Tyst.TYST.Tyst.TYST.

 

Jag önskar att det bara kunde vara helt tyst!

Allt som kan köpas i butelj är fantastiskt för själen, såren och lyckan.

Den lilla glasblåsta för alla tillfällen.

 

Smuttar konjak och hatar vad du sa till mig exakt fem minuter över två, AJ.

Tror bestämt något gick sönder där.

Du var inte trasig idag, du var fullkomlig, och det gjorde ont.

Förlåt att jag lämnade dig, varpå du svarar, förlåt att jag gjorde så att du lämnade mig, Touch'e.

Vi är båda förlorare, kanske därför vi passat så bra ihop.

Sex år i tvåsamhet gör att man nästintill växer ihop,då känns det mycket värre när man slits isär.

Letar fortfarande delar efter mig själv på badrums golvet sen vi sprängdes.

Lustigt att just det är rummet vi oftast både bråkat och försonats i, gångerna är tusen när du sitter på toalettstolen och jag uppkrupen som ett barn i dina stora armar, mascara på kinder och kyssar med smak av salt. Förlåt, ja, förlåt mig också.

Vi ska aldrig säga så igen, vi kommer aldrig sitta där igen.

 

Hjulen på bilen snurrar runt, runt runt.

Och det känns som jag blivit både påkörd och överkörd 3 månader i sträck sen jag bad dig gå.

 

I want you to notice when I'm not around, You're so fucking special, I wish I was special.
But I'm a creep, I'm a weirdo, What the hell I'm doing here? I don't belong here – Radiohead.

 

Snart, ja vadå snart, vad ska du göra då? Fly? Det ligger inte i ditt DNA att fly.

Sverige ligger som kvicksand runt mina ben,

 

Det plingade till i min telefon idag, någon undrade vad jag gjorde, någon som jag tycker om.

Du gör mig verkligen uppriktigt glad, jag kan inte vara ärligare med vad jag känner än såhär.

Och även om det tar emot så måste jag säga att jag saknar dig mer än jag vill erkänna.

Därför känns det extra bra när du skriver att du saknar mig också.

 

Dvärg gillar Drake ♥

Jag vill äta dig till frukost, Vilket förträffligt sätt att börja dagen på.

 

Vinet, snuset och det eviga bruset i hjärnan ackompanjerar mig inatt.

Det går in, stannar kvar, lever runt, njuter i mina ljumskar och fastnar i minnet.

Jag ser vad du är och jag måste säga att jag gillar det, du är både hård och mjuk.

Du kommer in, stannar kvar, rör dig runt och höfterna mellan mina ben fastnar i sinnet.

 

Jag skulle rymma med den som bad mig.

 

Två småtjejer på pendeln mellan centralen och Sollentuna diskuterar fredagens hångel.

• Han verkar va en sån kille som håller handen....va? Gud så 2009.

• Ja, en sån kan man verkligen inte bli tillsammans med, han verkar ju helt retarderad!

  (bättrar på sitt rouge och plutar obstinat med körsbärsfärgade läppar)

Vet inte riktigt om jag ska skratta eller tycka att det är det sorgligaste jag någonsin hört,

vad vill unga tjejer ha nuförtiden egentligen?

 

Jag vet i alla fall vad jag vill ha,

So don't play with me, couse you're playing with fire.

 

Mitt nya begär heter Konjak.