systergrus

Apati i min kropp, min hjärna vinner inte.

Bara säga stopp,nej jag hinner inte.

Blint raseri, inuti, min tanke rycks.

Ett högt skri, utanpå, mina känslor förtrycks.

Vad ser jag inte?

Läppar mot öga, sluta nu.

Bra insikter hjälper föga, när det är du.

Tunga mot gom, fingertopp mot haka,

Antecknar min egen dom, men gud låt mig smaka.

Vad förstår jag inte?

Se,se och röra, känna, andas andetag mot öra.

Bara bara förstöra, trots kroppar, nöjda, möra.

Res dig upp nu, gå, vänd dig inte om.

Det är dags att förstå, realitet, nykterhet, kom.

Vad kan jag inte?

Spring, fly, sluta förstöra allting, sluta ring.

Men fötter fyllda av bly, jag förstår ingenting.

Varför kan jag inte sluta gråta, svälja smaken av asfalt.

Är det mig själv jag måste förlåta, eller avsluta allt.

Vad känner jag inte?

Vakna upp fort, sluta, innan det blir för stort.

Klara av att säga nej, bli vuxen och hejda dig.

Jag behöver inte förneka det jag känner,

bara hålla det tillbaka, trots att det river, bultar, bränner.

Vad minns jag inte?

Där igen, nytvättat hår, öppna sår.

Förlåter jag mig sen? När höfter klämts av lår.

Han frågar och ler, - hade du hoppat för min skull?

Hans ögon skrattar och ser, hur jag nervöst ramlar omkull.

Vad vill jag inte?

Må såhär!