Du är ett gammalt ärr
Om jag brukade älska dig så var det för att jag inte visste bättre, om jag brukade låta dig behandla mig hur som helst så var det för att du inte är viktig nog att såra mig på riktigt.
Du kan antyda att jag inte vet lika väl som du, att jag inte är lika stor som du, betydande som du.
Alla fel korrigeras tillslut i den väl kalkylerade rättvisan vi omges av.
Sluta trampa på mig,
Fotstegen över mitt ansikte börjar bli svårare att tvätta av, men knappt märkbart har jag i tysthet, i hemlighet precis flyttat mig åter ett par centimeter från den yta runt dig du härskar över så väl.
Drar mig för att våga titta om du märker min flykt, rädd för att skrikande dras tillbaka till det där nätet av skuggor du knyter över mina pupiller.
Kommentarer
Trackback
