systergrus

Jag känner inget mer för dig idag än vad jag gjorde igår,

känner mer för minnen som vi delar, efter tiden som var vår.

Dagar man vaknar upp och ner, och ser att det man trodde va sant,

bara var hysteri och allt som var tryggt blir konstigt och obekant.

Något så rätt, så lätt, man aldrig vill vara utanför,

blir snett, komplett fel och känslan blir skör.

Vi skulle inte släppa taget, som vi båda sa,

uppenbarligen talar man utan att veta hur det kan va.

Jag tänker inte alltid klart, förlåt mig,

Och nu kan jag se hur det sliter upp allt jag betytt för dig.

Men mest av allt undrar jag varför jag alltid får försvara det här,

Om detta kallas kärlek, så får du älska mig oavsett hur jag är.

Dagarna man ramlar runt, pratar strunt,lider,

det gör detsamma hur man mår,

Tiden långsamt glider,

förbi alla gamla sår.

Men ärr blir svårare att dölja, när dom lever i din blick,

Osanna ord att följa, är allt jag fick.

Hur försvarar man sina egna tankars lagar, oavsett hur dom får en att må,

När alla högtider blir sorgedagar ,Hur ska man då kunna inse eller förstå.

Man älskar det man har och ber om mer,

kanske behovet av oss inte slutar vad jag än gör,

Men hur jag än vänder,vrider och ser,

Så börjar jag undra vem jag gör allt för.

Den man trodde man kände, frågan på alla svar,

undrar också vad som hände, vad är det egentligen vi har kvar.

Ordet kämpa blir någon slags ironi,

När man står ensam framför en hel arme.

Då blir det lättare att bara slå sig fri,

Istället för att stanna kvar, vänta och se.

Lakan för två hånar min ensamhet,

Så många nätters lek bleknar till grått.

Minnet av Skratt, tårar, allt som bara vi vet,

Tycks håna allt det vi trodde vi fått.

Hur slutar man famla runt i desperat vemodsvals,

när hjärtat äger varje steg man vill ta.

Hur slutar man skrika för full hals,

när rösten bara ber om vad kroppen vill ha.

Hur stannar jag alla tysta behov av dig,

som vilar under mitt skinn,

Jag vill ju bara ha dig nära mig,

Känna, veta, älska att jag är din.

Jag kan inte ens komma på en bra avslutning på det här, det är bara så skevt att två människor som älskar varandra inte kan va med varandra.