systergrus

Dörren öppnas och du kramar mig, bär mina väskor till bilen, tittar på mig.

Jag känner mig obekväm i dina ögon idag, kan du se vad jag tänker på?

Jag hoppas verkligen inte det – svarta tankar.

Testar att stå på isen lite försiktigt, det knakar men det håller.

Så jag kastar mig ut och säger att jag saknar hur du är hög när jag är låg.

Tappar rösten, sjunker genom sätet och börjar känna asfalten under bilen.

Men du plockar upp min mening och tar den i munnen.

Tack för att du inte låter den hänga kvar i luften, det tar trots allt en halvtimme att köra till flygplatsen, och det kommer ta minst en kvart att säga hejdå.

Vi har aldrig varit bra på att skiljas åt, jag tycker inte om din rygg när du går, jag tycker inte om baklyktorna på din bil.

Jag lider i bilen, biter mig i läppen, tänker på vart jag är påväg, jag ska hem.

- Pappa ska hämta mig.

- Vill du inte träffa honom?

- Jo, men jag vill slå honom också,

- Nej Jenny, det vill du inte, du är större än så.

 

Du säger det med sådan säkerhet att jag för en sekund tror dig, sen växer det igen.

Det luktar annorlunda i Skåne, blir yr, drar in luften tills lungorna sväljer gråten i halsen.

Pappa har köpt salta katten till mig, som om det skulle förändra något.

Det gör han varje gång jag kommer hem, det var mitt favoritgodis när jag var liten,

skulle vilja skrika att jag är vuxen nu, men allt skulle bli mitt fel i slutändan om vi börjar bråka.

Han skulle avsluta samtalet med att han lika gärna kan ta livet av sig, ingen älskar mig ändå, jag är värdelös.

Jag skulle bli tyst, håglös, det var många år sen jag slutade försöka övertala honom om att det inte stämmer.

Jag älskar honom faktiskt, men han gör det svårare för var år som går.

Kör genom kvarter jag tillhör, cementen är lika mycket en del av mig som håret och huden.

Han släpper av mig ute vid vägen, sliter på mig väskorna och springer den sista biten hem med luftgropar i magen.

Längtar.

Ett par armar väntar i dörren, rufsigt hår, pigga lite halvt retsamma ögon tittar fram under lockig lugg, rynkad näsa med fräknar och ett jävlar anamma leende sköljer över mitt medvetande.

Jag ska älska dig tills månen ramlar ner mamma.