Gökboet
Svart kaffe älskling.
Jag valde aldrig att älska dig, så jag vet inte riktigt hur man väljer att sluta.
Kan vi kalla det ett orimligt krav och lämna det på hallbordet, eller kan du kyssa toppen på min tunga och låta ditt finger dra sig ner över min ryggrad.
Det befinner sig panik i mitt älskande inatt, Förlåt att du är hård, förlåt att jag skälver.
Du hör hemma i mig.
Man kan inte lämna fotspår i luftbubblor, men man kan inte andas i dom heller, så det var ett värdelöst ställe att fly till.
Jag är inte direkt rädd för kloka frågor, men just idag känns mina svar extra oväsentliga.
Jag är rädd för dig, du får titta någon annan i ögonen.
Hans händer, eller hans händer eller någon annans händer, hur som helst så vill jag ha dom.
Sluta kyssa tvivel i min panna, sluta förolämpa fuktiga ögon och en böjd rygg.
Det ligger något tungt i min själ, det har nog alltid vilat där.
Någon spelar piano och jag tittar in genom fönstret.
Barfotapromenader, två sugrör i en glasflaska och ett nikotinplåster på armen.
Vilsna själar äter light produkter och ber till gud att ta deras fett, som om dom plötsligt skulle bli lyckliga då.
Så enkelt det skulle kunna va, orealistiska drömmar om samhällsnormen vi matas med.
Ta några slevar till och stå för helvete inte utanför kön, då uppfattas du som konstig.
Eller ”annorlunda” som det så fint heter.
Har du inga öron eller vill du bara inte höra min sista suck?
Inatt klättar du på min dödsbädd.
Jag tänkte ganska mycket första gången vi låg med varandra, visste du det?
Fakiren i mig spelar en vemodsvals.
Nakna tillsammans en hel natt, om och om igen tills morgonen knackar på rutan,
- men man kan inte sova bort sitt liv, sen tog han på sig kläderna och gick.
Hon sov brevid dig inatt och du vet att jag kände det.
Vi hade blivit jag och du hade blivit ni, ganska sliten kommentar jag vet.
Men om jag ändå skulle våga...tänka på dig, fast jag inte borde.
Som att vara mörkrädd mitt på dagen, på ett öppet torg fyllt av människor.
Solsken till alla som fryser.
Ett helt nätverk av minnen strömmar genom blodet, varje gång det når fram till hjärtat stannar tiden och jag böjer mig i skär panik över smärtan.
Första gången existerar bara en gång, och första gången jag såg dig så log jag.
Vi låter lampan vara tänd för att vi vill se varandra.
Sminkar av mig och sover oroligt, landar i betongen och spräcker läppen.
Det luktar solvarm hud och sommarregn, kan jag få en koppa kaffe till?
