systergrus

Jag drack dig rent första gången vi träffades, allt som var du sköljdes ner med smaken av festival och blaskiga öl.

Kan inte ens tänka mig att någonsin ångra dina fingrar i sanden, eller din varma rygg mot min kalla mage.

Första meningarna du skickade från Brighton, - jag vill att du ska svara på fem frågor.

Vi kunde aldrig riktigt enas om varför fragglarna har hår på kroppen, eller om det ens spelade någon roll.

Jag minns bara första gången jag såg dig utanför tältet, då hade du långt hår och inget skägg.

Nu är det tvärtom.

Vi satt på ett träräcke och tittade på när vackra människor gungade till Rootvälta,

din hand låg så nära min.

Jag köpte en skiva för att låten natt och dag fanns med och den tillhörde oss första månaden på din röda sammetssoffa.

Jag badade med din vän och vi kysste varandra, jag var hög av stämningen och visste inte vart du fanns.

Dagen efter vaknade jag tidigt, satt på en filt i två timmar och studerade ditt ben som stack ut genom tältöppningen.

Drack öl efter öl i sommarvärmen och bara väntade på att du skulle vakna.

När du väl gjorde det fick jag tunghäfta och sa inte ett ord, bara reste mig och gick.

Min feghet som byggdes av din närhet gjorde mig så arg att jag på rent djävulskap hamnade i en hängmatta.

Där delade jag svajande gungningar och saliv med ett vackert stycke från någonstans jag glömt namnet på.

När solen äntligen fick ro spelades trummor på stranden, det brann överallt.

Jag såg dig hela tiden, jag såg när du gick därifrån.

Om jag vetat då, att vi skulle träffas en månad senare och falla så hårt i din säng.

Om jag vetat vad du skulle bli för mig den dagen för sex år sen, om jag skulle vetat hur ont det skulle göra att förlora dig.

Så skulle jag ändå aldrig, aldrig någonsin förändra en sekund av vad vi haft.