Konjaksbesudlade meningar
Jag kan fortfarande inte räkna ut varför jag låter dig komma in.
Mina fötter dansar med höstlöv och jag stampar frenetiskt på varenda A-brunn och önskar mig själv Avbruten Kärlek, jag får helt enkelt inte tycka om dig.
Jag får helt enkelt inte bli kär i dig, det skulle tippa världen och alla stora hav skulle rinna över kanten och bli flygande droppar i universum.
Bröstkorgen är tung, och alla dubbelslag din närhet orsakar ger mitt hjärta träningsvärk.
Ensamhet och för mycket konjak har slagsmål i mitt blodomlopp, var är du när flaskan blivit tom, var är du när mina lakan blivit kalla.
Jag höll om dig inatt, även om du inte låg i min säng.
Kände du det? Kände du mitt hjärta bulta under dina ögonlock.
Mina ord har aldrig tillhört någon lika mycket som dom tillhör dig, du har blivit min ”vackrast i världen” känsla.
Den känslan man griper efter när allt är grått och ridån har fallit över trötta fötter på teatern.
Jag skulle kunna skriva tusen ord om vad jag känner men dom skulle aldrig göra dig rättvisa.
Försöker andas utan att tänka, försöker andas utan att känna dig i mina lungor, försöker stänga mina ögon utan att tänka på din tunga, din smak, din röst.
Du är som våt cement efter ett sommarregn, nyklippt gräs och den första klunken av en riktigt kall öl när man jobbat en hel dag.
Att kyssa dig är som att flyga över allt som är fult och inse att man kan göra allt vackert.
Samtidigt är du krossat glas under mina fotsulor, och naglar i min ryggrad.
Illusionisten som är där under mitt skinn, även när du befinner dig utom räckhåll.
Griper efter vettet men det har för länge sen lämnat min lägenhet.
Kvar finns bara tysta viljor och en stilla döende önskan att du ska komma tillbaka.
Vad gör du inatt, när mina händer skakar av saknad.
Vad tänker du inatt, när pannor hamnar i handflator under alkoholens inflytande.
Vad är det med dig som gör mig sårbar, hur kan du äga något jag aldrig velat ge bort.
Borde jag kanske be dig att inte vilja hålla min hand,
borde jag be dig att aldrig tänka på mig igen.
Jag borde nog, men kommer inte göra det.
Jag vill ha dig, jag vill ha dig så som du är.
(med tovor och allt)
