systergrus

You made me lose all my vanity.

Han möter mig i dörren, säger att han behöver mig.

Provokationer och passioner är båda ord som lyser rött.

Min fot fastnar mellan två stenar, vem har lagt dom där?

Jag är en pappersfigur, dömd att alltid vara naken och tvådimensionell.

Skjut mig, låt hjärnan bli splittrad graffitti på väggen till vårt sovrum.

Om du vänder dig om i trängseln och tittar mellan gathörnen, där står jag, snälla se mig.

Jag är en flicka, och jag ber om hjälp.

Där står någon och röker cigaretter ända ner i filtret, andas gula andetag och kaffesump.

Jag tittar på mitt ansikte i backspegeln och ser att jag behöver le oftare men jag har för mycket blåmärken i själen.

Ibland vill jag bara att någon ska hålla min hand, fläta sina fingrar runt mina och lätt röra sin tumme fram och tillbaka. Fram och tillbaka.

Tills den enkla enformiga beröringen blir allt jag känner.

Snälla hitta mig.

Hur jag tolkar min egen sinnesstämmning med ett glas i handen, glas i hjärtat.

Sol på min hud men regn i mina lungor, jord under fötterna men bly i mitt huvud.

Promillen dansar till högre höjder och hysterin bubblar under huden.

Dina ord slår mig, och det gör ont, förbannat ont.

Det kan ju vara bra att känna sig klar, bara färdig med allt, det räcker nu, vi stannar här.

Du kan lika gärna stå kvar i hallen, du kan lika gärna trilla ner från balkongen.

Jag skulle kunna knuffa dig, det skulle ändå inte göra någon skillnad.

Vi kan mötas på botten och sen kan du hjälpa mig upp medan du själv stannar kvar i hålet.

Du kan göra mig tjänsten att långsamt försvinna, ge mig möjligheten att läka.

Varför måste vi döda varandra.

Om jag bränner upp våra lakan, om jag sliter ner tapeterna, så kanske jag kan andas igen.

Bara sådär, raderad, aldrig född.

Du är det finaste jag vet, det värsta upplevt, och det bästa av allt som är skevt i min värld.

Halkade över något i mitt sovrum igår, tittade ner och insåg att det var den sista spillran av vårt liv tillsammans, den låg skräckslagen i fosterställning och försökte värja sig mot att bli avrättad.

Så jag gjorde mig själv en tjänst och trampade ihjäl den, bara sådär, nu lider den inte mer.

Men du vet ju alltid hur det ska vara, på ditt sätt, och inget annat.

Jag drar mig tillbaka, stänger av och sluter mig.

Ingen är längre välkommen in.