Got A Nasty Habit Called You.

Det kändes som om du fortfarande var i mig när jag satt på tunnelbanan.

Lyssnade på ”Skinny Love” med Bon Iver och stängde ögonen, du finns i hela min mun.

Va sådär matt i benen som man bara blir när man precis haft sex, sådär svag att det blev svårt att resa sig från det smutsiga sätet när jag nådde min station.

Det har varit en riktigt bra natt, när man inte känner snöflingorna mot ansiktet, när nordanvinden inte kan blåsa bort leendet.

Det har släppt taget, det där som gjort att jag tappat orden när jag tänkt på dig.

Nu är det mer som en flödande flod i händerna.

Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men du kunde inte svara när du läst mina tankar.

Du ringde istället, med en hel harang av trassliga ord försökte du säga vad du tyckte.

Det var så.... vackert, det rörde mig.

Det är modigt att hellre försöka tala än att sätta kalla bokstäver i ett så lätt missförstått sms.

Du växer hela tiden, du växer till något stort och fint jag faktiskt inte vill vara utan.

Just nu, här, när det känns som om vi förstår varandra.

Här vill jag stanna kvar.

Det behöver inte bli mer, jag vill inte att det ska vara mindre, det ska vara exakt såhär.

Vi kan tillhöra varandra och tillhöra alla andra på samma gång.

Det enda jag kan säga med fullständig säkerhet är att jag älskar att ha dig här.

Du gör mig fullständigt begeistrad!


 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0