systergrus

…...LördagsHysteri......

 

Återigen vissnar Basilikablad i fönsterkarmen, dit solen når men aldrig känner sig hemma.

När ens bästa vän är klädd i glas och fylld av röda druvor.

Han tränger sig före i kön, inte för att han har bråttom, utan för att han tror sig vara viktigare.

• Jag är påväg någonstans, kan ni inte se det på min kavaj?

• Kan ni inte se det på min klocka?

Bara visarna kostar mer än era årslöner och är vackrare än era döttrar.

Stackars stackars rika människa, vad fattig du igentligen är.

Vid avgrunden till världen vrålar barn som är hungriga, men vi slänger mjölken som går ut imorgon.

För att vi kan.

Skygglappar tätare än våra samvete föder vår okunskap.

Vi vet att det är så, men det är enklare att skylla på vår välfärd, skrika att det är samhällets fel.

För vad kan lilla jag göra?

Där står en flicka som skärs sig i armarna till frukost, brevid står en annan flicka och räknar kalorier.

Båda är vackrare än solstänk på glittrande snö, men spegeln är bitter.

När slutade vi betyda något? När slutade vi ta hand om varandra?

Själv går jag runt naken i min lägenhet och försöker lufttorka.

Läser gårdagens notiser och inhalerar kaffe som om det vore luft.

Kvinnor i färgglada sjalar försöker pruta ner priser i en second hand butik, samtidigt som barnen i deras kjolar griper efter allt deras små händer kan nå.

Alla vill ha mer och mer, samtidigt dömer vi dom som inget har (och dom som har för mycket)

Min far ringde och sa att jag skulle få en äkta singer symaskin ( som jag alltid önskat mig )

Lyckan i magen grodde, spirade, tills det slog mig att jag fick den för att farmor dött.

Bitterljuvt, mest bittert.

En höggravid kvinna ville köpa cigaretter av mig, skämtade om att röka var det enda hon kunde roa sig med när magen störde alla andra nöjen.

Jag blev äcklad och vägrade ta betalt, tittade med en blandning av förakt och medlidande.

Hon blev vansinnig och tårarna svämmade över, men jag kunde inte tycka synd om henne.

Efteråt slog det mig att jag gett mig själv rätten att döma en fullständig främling.

Även om hon gör rätt eller fel så är det inte min uppgift att låta yxan falla.

VEM tror JAG att JAG ÄR!

 

…..SöndagsMelankoli......

 

Snart är det sommar, då klättrar vi upp i träden med smutsiga fötter och händerna fyllda med kyssar och vinflaskor.

Drar fingrar i sanden och smakar salt nybadad hud, skäggiga kinder mot solvarma lockar.

Tänder eldar i skymmningen och tänder eldar mellan fuktiga kroppar.

Det va länge sen jag kände såhär, men fan vad jag saknade dig inatt.

Eller, jag saknade hur du brukade väcka mig när jag kallsvettigt kastade mig våldsamt under mardrömmar.

Inatt var det ingen som väckte mig, ingen som vaggade mig när jag grät tills lampan vid sängen jagade bort mina gamla demoner.

Det finns ingen annan utväg än att bli tillfälligt hysterisk och tyst skrika in mot hjärnan att det inte är på riktigt.

Känner mig så jävla naken ibland.

Vuxna tittar i smyg och viskar till varandra, samtidigt som barnen drar i händerna och pekar med gälla röster – Titta mamma, hon är ett öppet sår!

När vi va tidiga ungdomar brukade vi droppa stearin över händerna och gjuta kroppsdelar.

Vi skämtade om att smärtan var skön, min vän skämtade lite för mycket.

Jag tänkte göra en exakt kopia av mina bröst ifall jag fick cancer, så att jag alltid skulle komma ihåg hur dom såg ut.

Men sen tänkte jag att det kanske var att be om cancer, att jag skulle få det FÖR ATT jag gipsat mina bröst, så jag vågade aldrig.

Stearin och den trevliga smärtan slutade vara roligt när jag hittade min vän i den största blodpölen jag någonsin sett.

Det skulle ta för lång tid att räkna stygnen i hennes armar, men jag räknade timmen det tog att skrubba bort klumparna av levrat blod från trägolvet.

Jag räknade minuterna det tog innan jag hörde sirenerna från gatan.

Jag räknade handduksdragen över hennes kropp, och pulsen i hennes hals.

Jag räknade stenarna på marken hela vägen hem för att slippa tänka i bilder.

 

…...MåndagsFrenesi.......

 

Jag är täckt av skinn, jag vill att du ska känna mig.

När du omöjligt kan dricka mer, men fortsätter dricka ändå.

Tuggar tankar och maler känslor i rasande fart, slår på tangenter och kastar vinglaset i golvet.

Allt jag skriver blir så jävla ovärdigt det jag känner.

Det toviga vackra helvetet från hösten kröp ner i mina lungor imorse.

Fan vad jag tyckte om dig, och vad overkligt ledsen du gjorde mig.

Funderar på att elda upp boken du skickade men det skulle kännas så smått av mig så jag fortsätter läsa istället.

Man får inte lura ut folk på isen om man vet att den kommer spricka, (jag visste också)

Har lärt mig att skratta med utsidan, önskar någon kunde se insidan.

Jag är lika nojig som alla andra, tittar mobilen var femte minut för att se om han svarat.

( det har han inte )

Du gjorde mig arg idag, du gjorde att jag kände mig obetydlig och vilsen i vår vänskap.

Jag gillade det inte, och kommer inte acceptera det.

Jag förstår dig, jag känner den människan du är.

Nu är det din tur att känna den människan JAG är.

It's not ok to treat people like they don't matter.

Jag vet att du inte menar något illa men det gör mig illa iallafall.

Hans uppskattning är glasklar en natt som denna.

Jag blev glad när jag öppnade dörren och såg dina läppar