systergrus

Det var något med hur köttet kändes, det var något med hur närheten brändes.

Basilikablad som alltid vissnade, dom vissnar alltid i mina texter.

Vem har tid att vattna liv när hjärtan hjärtat vill sluta slå.

Det var den kemiska doften som tog över, ägde lite mer än berättigat.

Tar långsamt tillbaka alla kalla träramar i min lägenhet, det finns något mycket vackrare som vill leva där.

Något,någon som är långt mycket större än ditt ego.

Större än ditt misslyckande, för ditt misslyckande var det.

Jag vägrar ta skuld i beslut förbi mitt förstånd och min kärlek, jag tror.

Jag tror du kommer befinna dig ensam, inte i fysisk bemärkelse, men i själslig.

Föds man tom, har man inget att fylla någon annan med.

Jag är fylld, av någon annan nu.